Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Da lår dig finna snart, när betan får bli sval.
Gif eftertankan rum, min Waldemar besinna,
En så bepröfvad vän står ej så lått at finua.
BRUNKE.
Jag onskar bora at har detta alt vil I gå.
NILS KANIK.
Jo men prints Waldemar på stunden fant sig så:
Min öfverilning gj5r mig redan sorg ocb smarta,
Hör Arvid Göstafsson, du känner ju mitt bjärta.
Jag tillstår at jag sagt le ord, jag icke bordt,
Det är för första gång du slikt af mig bar epordt,
Se bär bar du min band, det skall ock bli den sista.
Förr skall min lefnadstråd för blodig åtgärd brista,
Förrn jag skal) ängla dig, min vän, med sådaot hot.
Men hjärtans Arvid var mig intet mer emot.
Riksrådet svarte straxt: Det må [väl då] så vara,
Jag häldre tål ditt bot än som den stora fara.
Jag lider hvad jag vet mig aldrig ba fortjent,
Et sådant sinnelag har himlen mig förlånt.
A t följa b vart du far det är min fasta vilja,
Ocb intet är så grymt som mig skall från dig skilja.
Ja skuir det gälla Iif.. .
BRUNEE.
Hvad sad’ prints Erik då?
NILS KANIK.
Han stod en liten stund ocb grunda häruppå,
Men sent omsider sad’: Gud vet hvad man skall tänka.
Min bror, jag ser din dygd i rena taukar blänka,
Du vet jag känner dig, do har en ädel själ,
Du menar kung och mig ocb dig och alla väl.
Men saken är för öm, hälst sedan vi fådt höra
Om en så gruflig plan at listigt oss förgjöra.
Det ju fast bättre är, jag mig utlåter rent,
At akta oss i tid än när det blir för sent.
BRUNKE.
Var Waldmar därmed nögd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
