Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man Naso, Maro finner tber ocb stolta hjelte bref,
Thero veridslig konst och kötslig last tillsammans
fordom sbref.
Ocb skall en basfar stå sig väl, så måst han bafva pengar
Til mat och Ion for hustru, barn, för pigor och för drängar.
Men bos poeter merendels ä pengar i förakt,
Tbet går med tbem som fordomdags vår lärde Stjernhjelm
sagt2).
En skald for vers, vid tben ban kan fortjena knapt en styfver,
Ej frågar stort om varg i skog båd ko ocb qviga rifver;
Så gjör tå slikt poeteri et ganska ynkligt kjök,
Och tiltar’n til sin qvinna titb, så tör ther vancka rök5).
En husfar måst som Argus sjelf väl hundra Ögon bafva
Se flitigt kring i bo och slätt, kring äng och åker trafva,
Om en poet så dryger tyngd på ovand axel får,
Så fruktar jag at versen hans opp til armbågen går.
Jag vjl väl tro i Minnurs däld ban sköna rosor letar,
När hustrun kommer med sit gnaf, och drängen med förtreter,
När bushåld och när skaldekonst tillika honom bryr,
Ho undrar at poeten vår tå kan bli bufvudyr.
En husfar som et mönster bör för hela huset vara,
Han måste se ocb intet se och hastig vrede spara,
Poeten kort om bufvu är, tben plä ej tåla stort,
Som grunda ut ocb tänka djupt, sig mycken möda gjordt4).
Ocb skal en busfar vackert til sin dyra sysla duga,’
Han intet tå för mycket får på söta drufvan suga,
Men skall poetens poesi ha lif och vara qvick,
Så vill ban bafva spiritus ubr Baccbi starka dryck5).
En ärbar busfar städse täckt af redlig trohet blänker,
Ocb öppenhjertad talar så, som dygdigt hjerta tänker.
Licentia poetica nu mäst så vida går,
At odygd dygdens glänts til bräm på sida manteln får.
Man ser poeterna sit värk så sättja opp på skrufvar.
A t Zions fäders helga eld med nit sig therför grufvar,
På svenska törs jag thet ej gje, och theri är jag fin,
Med samma skähl som munken vil ha bibeln på latin.
Man ser ock nu at skalders värk är intet stort i värde,
Nu långsen modet theras pris åt glömskans grift förärde.
Poeters åhr är arbetstid, som saknar lön til tröst,
Som vinter, våhr och sommar har, men sällan någon höst,
För några åhr, när Hector dog, klang alt för sota strängar,
Men som fru Snåla mente at poeten skref för pengar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
