Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(til pigan och drängen.)
Gån in, ocb säijen ej hvad här passerat har,
Til mera visshet vil jag bli här ute qvar.
Q Intråde.
HORACE, ARNOLPH.
HORACE (i mörckret for sig sielf.)
Jag går så sackta kring at si om alt är fredligt.
ARNOLPH (för sig sielf, rnnckar på
buf-vut.)
Min siäl, jag trodde ej, at de skull’ slå så redligt.
Men tyst, här komer nå’n. G o’ vän, bör hvem ä der?
HORACE (känner gen Arnolph.)
God morgon, b:r Arnolph, acb si, hvad giör I bär?
ARNOLPH (glad at Horace lefver.)
Stor tack, bå, jag är glad, at jag er frisker finner . .
HORACE (illfänas och vil, skynda sig
bort igen.)
Ach, mer än tvänne ord jag er ej säija hinner.
Om I, min bästa vän, no velen stå mig bi,
Så kan jag nu i dag den såll’sta menskia bli.
ARNOLPH (sackta för sig sielf.)
Det är mig ganska kiärt, at ban är än i lifve,
(til Horace.)
Jag frucktad’ han va’ död. Horas, acb, himlen gifve
At jag kund’ tiena er, så gierna som jag vil,
Ebvad jag giöra kan, är jag beredder til.
HORACE.
Jag var i denna natt i mycken fara stadder,
Ocb tackar lyckan min, at jag så slapp oskadder.
Jag bade nu igen en rolig äfventyr,
Som när som på ett bår har blifvit mig för dyr.
När natten mörkast var ocb alt på gatan stilla,
Gick jag bel tyst åstad bort til min Agnes lilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
