Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så bar jag aldels tänckt förena lyckan vår,
Dermed elst at bana son min dotter Agnes får.
CHRISAD.
Jag, som den äran har at eder svåger vara,
Har intet der emot: . . .
ARNOLPH (saijer til Horace, i det han
går fram at hälsa på dem.)
Nu vil jag fram å svara,
HORACE (til Arnolpb i det han går.)
Acb, kiara, giör er flit .. .
ARNOLPH (til Horace.)
I kan der lita på,
ORANTE (blir Arnolph varse, tar
honom i famn ock kysser
honom.)
Det är mig ganska kärt at här den äran få,
At taga er i famn . ..
ARNOLPH.
Min fägnad är ej minner,
At jag en vän, som er, på denna orten finner.
ORANTE.
Jag bar, min berr Arnolph, nu rest til denna ort,
Uti det opsåt til . . . at gifta son miri bort.
ARNOLPH.
Jag vet den saken re’n, men måste er berätta,
At son er aldel’s ej vil sig derefter rätta,
Han bar ock bedt mig om at jag er skulle rå,
At detta giftermål ur edjrt sinne slå.
Men jag, som är er van, anser hans skäl för inga,
Jag rår er, vil han ej, så måst’ I honom tvinga.
HORACE (sackta)
Förbanna dig din skiälm, . , .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
