Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äntliga kom Fan, Arcada-drott, vi såge’n ock alle,
Röd af vinbärs blod, med mönja bestruken i synen.
Mått’liga sorg, sad’ han, slikt vålar kärleken inte,
Kärleken ej af gråt bli’r mätt, ej gräset af åar,
Gettren ock ej af löf, ej heller bi’n utaf örter.
Therpå then ängslige Gallas sad’: I Mænala-akalder,
Siung’ mitt gilljnre-qval, I som så liufliga sinngen.
O, huru sött lär’ benen min’ sig i mullene bvila,
När min kärlek qvädes af e’r för senare veriden.
Acb, at ibland e’r jag hade fådt bl i’ räknad i talet,
Et thera jag hade drufvor skott, el 1’ fårena vallat,
Vist hade jag ägt Pbyllis i dag, ell’ herden Amyntas,
Eller ehvem thet vor’, (hvad mer, om brun är Amyntas?
Svarter är också viol’n, och svarta the smakliga skogsbär.)
Skull’ med mig uti lunden grön hava hvilat i skuggan,
Binda mig hon skull’ crantsar, och han shull’ liufliga siunga.
Här finri’8 källor och här finn’s ängar täcka, Lycoris,
Här finn’s lunder och hår med tig jag lefva mig önskar.
Men min olyckliga kärlek tig nu fölljer i kriget,
Hvarest tu bland pilar å skott hvar dag är i fara.
Tu longt från tina bygd (ach, at thet stodo til ändras)
Färdas i kiöld och sniö, längst bort i tbe frostiga ländei
Ensamer utan mig, jag räds tu far ther och illa,
Acb, att ej tina fotter skärs utaf isa’na skarpa.
Jag nu far uti marken bort til at Eupborionis
Efter-totade vers på min herd-flöit sorgliga spela.
Jag vill heller i villan skog bland leijon och odiur
Lida mit öde, ocb i späda tbe trän in-rista min älskog,
Som tbe växa, så växa skal ock min olyckliga kärlek.
Mediertid kring Mænala vill jag gå med the nympher,
Jag vill fälla the vili-svin grymm’, ej kölden och ovä’r
Kunna mig hindra at ränna på jagt uti Mænala-parker.
Jag tyck’s re’n med jägare-gny gå kring npå bergen,
Och förlusta mig i mina pilars visshet i skotten,
Lik som jag upå dylikt sätt kund’ lisa min älskog,
Eller at Astrild skull’ hiert-röras utaf mina plågor.
Men the så täckliga nympher mig ej längre behaga,
Ej mina verser mer. Far väl, I liuflige parker,
All min möda kan ej mitt kärleks öde förändra,
Fast uti vintren kall jag svalkade mig utur Hebren,
Ock upå Thracers-fiäll skull’ färdas i sniöglop och urvä’r,
Eller och om jag tå, när solen i kräftan är hetast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
