- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
360

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ECL0GA X. \

Gallus.

Innehållet

Gallas, Asinii Pollionis son, var en stor poet ocb hofdinge uti
Ægypten, samt i stor nåd hos keiser Augustus, men sedan han kom
i misstanckar, at omgå med forrådene, blef han på keisarens
befallning ihiälslagen. Han var öfvermåttan kår til Cytheris, som
poeten hår kallar Lycoris. Men hon hölt mer af Antonius och fölgde
med honom til Gallien. Thenna Gallum trostar hår Virgilius dfver
sin kårestas förlust, som han så högt ålskade.

G*if, Arethusa, tin yn’st åt thetta mit arbete sidsta,

Gallas af oss bör bafva beröm, sielf måste Lycoris
Låsa’t, af alla poeter han ock år varder at bedras,

Så skal i loppet titt, långst onder Trinaker-bafvet,

Doris salta tig ej, elP böljona söta beblanda.

Börja lät oss en song om Galli vidriga karlek,

Medan gettrene min’ the beta på videt i sältan.

Här siang’s ej för döfva, til alt skola skoga’ne svara.

Ach, hvar vore vel I, mina tåck’liga Flode-gudionor,

När vår Gallus pintes utaf sin olyckliga kärlek,

Ej I voren å Parnass-koll, ej heller å Pindus,

Mindre förhindrade voren och I tå vid Aganippe.

Lagren i skog och linngen i mark the beklagade Gallam,
Mænalus, i b vars sköt han dvaldes och håliga klyftor,

Samt thet steniga branta Lycé brast ot uti tårar.

Fårene stod’ ther kring, the blygdes ock icke för honom,
Skallte tu väl theremot, min skald, för fårena blygas?
Sielfver Adonis dref sina får vi strömmar i bete.

Hit kornm* herdar, och bit komm* sidst oxdrifvare sena,

Hit å Menalcas vår kom väter u’r ollone-skogen.

Alle förundrad’ hur* han bli’t kär, kom sielf och- Apollo,
Galle, hvad yrsel har — ach sad* han — titt hierta betagit?
Kärsta Lycöris tin med en annan ha’ fölgdt uti krigstog.
Nalkades ock Syl van med blomster-kransar å hiässan,
Kuskar i sacktan mak sina lilije bevefvade stafvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free