Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höga tankar i små ämnen.
Deu frätand’ tid, som tärer alt och stondlig för til miooes,
At alt är idel vansklighet, som här på jorden finnes.
De stora veridens undervärk, som trotsat tidens magt,
Har åldren längesen fortärt och til et intet lagt.
Si, mennskan sielf, den lilla verid, en ändring daglig finner,
Hon kommer, växer, tager af, föråldras och försvinner.
Ty tider, måna’r, da’r och år de komma och gå fort,
All hällsa, starkhet, magt och prakt af åldren tåres bort.
Ja knngariken de måst* ock förändras o<*h förfalla,
Monarcbren sielfve måste mal och mott sin broder kalla,
Hvad under då, at smöret vårt, som var i sommars färskt,
År nu på några måoa’rs tid allredan vordst uärskt.
Dygd och skönhet
Si« värde dygden bar ebvar hon också finnes,
Hon af sig sielf består och ei til rummet binnes;
Men hon har bättre glänts och lyssnar mera opp,
När hon sitt säte bar uti en däjlig kropp.
Om lärdom.
landskapen afias af id, och arbete löuas af äran,
Brant’ Helicon och Parnass är, och bogst uppå kulien
Står uti torneua bvass’ de liufva och dejliga blommor,
Dit lät lyfta dig up, bogst op du väntas af äran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
