Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ville se bo fordom mans, ho qvinnas skalle varit,
Ho som med bara balar gådt ocb bo i vagnar farit,
Ho sig i bvalmars jacka skylt ocb bo i gyllen duk,
Ho som har kamroat egna bår ocb ho som baft peruque.
Jag sokte tben i hvilkens hy sig fägring fordom speglat,
Samt tben, bvars skarpa snille nid i dolda diupen seglat,
Jag ville gissa, hvem som langst ell’ kortast lefvat bar,
Men kande ei, ty sonen var så faslig som hans far.
Jag lemnade the dödas ben, men mina med mig gingo,
Tils mina bgon mig uti min skugga skåda fingo.
Vi arme matkar, täuckte jag, i våra skugor si,
At lifvet vårt en skugga är ocb vi ska skuggor bli.
Sen såg jag op och si jag såg, bur bar ocb dår i marken ,
En bop med stora ekar stod, bel skry nkoge til barken,
Dock stod än bladens krona grön, vid tbem låg några berg,
Få bvilka boga åldren satt en bel utmattad färg.
Gud. skrek jag bär, förskingra ei titt stoft, som med tig talar,
The stolta ekar som bär stå kring mig i tbessa dalar,
The gamla berg, soro gråna bär, ba lefvat många ut,
Uvad våller, at för menskans tid tu slår så snabber knut.
En kråka, som sin glupska bals med fett af asen smorier,
Får länge lefva, fast bon ei för republiquen sörjer,
Men vi, för bvilka alla diur i lydno bundne gå,
Måst mycket förr än diur och trän förvanskligbeten nå.
Vår tid är kärt, detsamma trä, hvaraf man vaggan skurit,
Har ofta tient til bår, b varpå man samma menskan burit,
Vår tid är kårt, om man äntå för något räkna tör
Thet, som i sielfva döden föds och uti födslen dör.
Vår tid är kårt, vi drömma bårt tbe första oskulds åren,
Vår tid är kårt, snart blomstras ut then liufva ungdoms våren,
Vår tid är kårt, vår mandoms tid skull’ tyckas gå i språng,
Om intet siukdom, möda, sorg, giord’ honom stundom lång.
Vår tid är kårt, vår ålderdom tyks jorden tröttas bära,
Ocb gråbårs cronan drager man dödsbrölloppet til ära,
Tils jorden, öfver sina bam sig ömkande, sitt sköt
Uplåter och för trötta ben tilreder hvilo söt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
