Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här höll jag up och tänckte på , bur sinnet mitt fådt yra,
Straxt föll mig in, hvarmed jag tbet med lampa konde styra,
Jag sade tå så vid mig sielf: bvad svärmar tn, som vet,
At tbet som uselt är, år bäst uti sin flycktighet.
Ja mindre man elendig är, ju större är ju lyckan,
Ja snarare mao råter blir, jo förr opbrännes kryckan,
En korter aselbet är bäst. Na medan alt vårt lif
Är uselhet, b vi gier tu tig med bennes flyckt i kif?
Rätt så, tben fången lyckligst är, bvars bojor först bli brutne,
Vi äro ju som fångar bär i skinn ocb ben ioslutne.
Ju förr no döden våra band ocb bojor sönderslår,
Ja förr apdagas vårt så högt begärta frihets-år.
Så länge som vi lefve bär, måst vi vår jämmer bygga,
Oeh såsom usle fångar oss vid våra fiettrar bygga,
Vi år’ et slindrigt kullerklot, hvar en oti sin del,
På tbenna verldsens tummeltorg åt lyckans gyckelspel.
4
Hvad är väl verldsens last? Et band, som mången evigt binder,
En eld, tben bonom alt för starkt anser blir evigt blinder,
Tben therför bittida ocb väl ur verlden slippa kan,
Har, fast ban än så anger dör, dock lefvat som en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
