Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. LUSTA (sjunger):
Hvadh rinner i din hug, hvad Sinne du nu får,
Om du ett evigt ook sielfvilligt undergår?*
Om bördan synes lätt, om vägen tyckes god,
Hvars uthgång kåsta vill titt ädla lijf och blod?
Här lefver du i roo, uthi Ditt Sinne nögd;
Der måste din oroo åt androm kiöpa frögd.
O, hvilcken surheet gier det Söta ärans hopp!
En gissel hon vist är uppå en ädel kropp.
Du äst af din Natur till verlden födder frij;
Nu smider du det Jern, du sielf skall sättias j.
Skall tu till andras tiänst försällia frijheet din?
Hvad blifver då din löhn ? ett tal, en farand’ vind.
Nu kom, min ädla vän, kom, kom på vägen min!
Hvad godt du får, det skänk åt kropp och lystnad din
När du till farfarfar blir engång lagd i graf,
Får du i Evigheet ey, mer än de, dheraf.
4. LUSTVIN (sjunger):
O Vällust, Skadelust! tu snöda syndaträl,
Som med din smickerlist ifrån oss arma stiäl
Vår ogenförlig tijd, vårt goda, friska Mod;
Ach ja, det värre är, vår dyre samvetz roo.
När Himlen hade mig med mycket godt beskiänkt, ,
Då funcka’, pruncka’ iag, iag armer, obetänckt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
