Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag öste, slöste fort, trodd’ ey, det skull’ bli alt,
Och efftertenckte ey, hvad feta soppan galt.
Uthi min glädies tijd var Jag i vällust blind;
Nu har Jag ögon fått, men tårar uth för kind.
Du blida Vällgångz Solil, min Syn du blindat har:
Tin upgång var mig mörk, din Nergång är mig klar.
Tin upgång var full klar, men iag kund’ tig ey see:
Nu går tu ner, nu seer iag seent, ach vee, ach vee!
När vij det goda haa, vij det ey sielfva sij:
När vij det hafvom mist, vij först det varse blij.
Af alt mitt ädla godz har iag ey annat qvar,
Än harm, att iag har halft det iag nu ey mer har.
0 skada, mer än stoor, o yncklig lyckligheet,
Att man det goda har och det ey bruka veet!
Ach, ville Himblen nu mig samma gåfvor gie,
Nu seer iag först, hur’ Jag mig borde föresee.
Men Skepnad, Klippa hård, att aldrig fåås igen
Hvad tijdsens flye hand en gång har röfvat hän!
Min Qvickheet, godz och Mod iag aldrig återfår.
Sij nu hvad föllie*) mig vidhänger, iivart iag går.
Jag arme Olyckzbarn, iag är mig sielfver led;
All verlden är mig trång; min gud är och mig vred.
Kom, Kiäre, liufve död, iag dig påropa vill;
Kom nu, kom nu och slut min tårekälla till!
Otijdig är iag född, och kommer tu ey snart,
Vist får min arma Siäl en yncklig hädanfart.
’) ”Ångeren, Skammen och förtvilan”. Utg. Anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
