Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett steg hon gick, thet andra hon stodh; strax vände tilbaka.
Jagh grep*an i min Hand; min Hand hon hasttigen undslapp.
Jagh stallt’ an mine garn; mine garn hon vigliga väyde,
Som een sliprigan Å1, een lätt, Lnfftsvingande Fogel.
Om jagh någon tyd förr var vänligh & slnger i P&fund,
Visserli var jagh tå. Doch halp hvart Ord eller Anslagh.
Aldri var jagh så snäll, hon jn sig snällare värde:
Aldri var jagh så slug, hon migh ja slagare mötte.
Äntliga svor jagh til, jag skalle mitt ytterste våga;
Äntliga måst hon ock mitt ytterste vågande föllia.
Långt uthi Norr är en Stad, en Stad aff härligit anseend’,
Namnet vijda bekant, hans grand otålige Pålar,
Rijk aff manligi Folck. The väldige Hieltar i Norden
Ther hafva stadliga fäst sin Thron och härlige Säte.
Ey mycki långt nthifrån thetta Nordeska Verldenes Hufvud
Ligger een lustigh Siö, ftillrijk aff sprittande Fiskar.
När såsom ΛΕοΙιιβ had’ een gång sine stormande Väder
Granliga samlat ihoop, tå Himmelens endeste Prydnat,
Solen, han Affskeed tog och skreed i then undere Verlden,
Tå vijd Strandene går then Last-betagne Lisillis,
Spegla’ sin’ Ögon skön athi Silfverglantzande Vattnet.
Strax een Lusta betog hennes Hog, henne rinner i Sinnet
Sättia sig ut upå Siön at hugna sitt eenslige Hierta;
(Förrvett är Ungdoms brist och offta påkommer i otijd).
Strax hon finner upå, hvar een Bååt vijd Strandene ledig
Står aff een slump, (såsom hon ey annat då kunde tänkia).
Hon stiger i, roor upå; strax hon var kommen å Diupet,
Yppade sig een Storm. Thet härtils lugnaste Vattnet
Vallade up mer å mer, til thes där Bärghöge Vågor
Reste sigh änd’ up i Skyn, än busade ned uthi Affgrund.
Båten, han rijffz å driffz op och ned, han slänges och dänges,
Flyttiar och häfz som en Spån bland Hafzens brusande böllior.
Ynka dä var at see, huru då den arme Lisillis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
