Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första acten.
JN år himlens dunder hörs, o oh drvge åskian går,
Ho är, som då sin röst i bögden låter höra?
Ho är, som jordens tyngd i luften hålla rår,
Som Karla-vagnen kan uti sin circel föra,
Som låter dagg och regn snart dropp-vis stänka ner,
Snart ur de tiocka skyr med skarpa skurar falla,
Som regne-bogen glänts af skiöoa färgor gier,
Som vädret ut til storms af dolda rum kan kalla?
Ho skaffar diuren spis, bo delar örnen rof,
Ho föder uti bo de usle korpars ungar,
Ho gifver vattnens kräk alt, hvad dem giörs behof,
Ho är, som lilljan klär utöfver alla kungar?
Det är Immanuel, som långt om solen bor,
Den väktaren i skyn med här- och ängla-skara,
Han, som allena är i råd och giärning stor,
Som säger om sig sielf: Jag är den jag skal vara!
Den samme himlens drått och alla härars Gud,
År den, som äfven snart sig til sin pino reder.
Tänk, bur han håller kiär en låg och syndig brud,
Som sig til spillo gier, at skaffa henne heder.
När vreden krafde straff, rättfärdigheten dom,
Och Gud sielf offras skul’, om något offer gulle,
Til hvilket sonen med en villig lydno kom,
Var nödigt, at han ock en menn’skia födas skulle.
Är nånsin någon tid så sällsam handel börd,
Här kan min tunga ei mer tala utan stamma,
En Gud af qvinno-qved blir fram i liuset förd,
Hon blir sin broders brud, sin egen faders amma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
