- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
6

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ringa linne svept, han läggs i krubbo ned,

Sin opsyns första lius ban badar uti tårar,

FÖrackt och fattigdom hans födsel lådar ved,

För guda-väsend’ ban sig mennskio skepnad kårar.

Men Jesu, måst’ du ock Herodem undan fly,

Där du til dit försvar kund’ kalla legioner,

Måst’ för’ tyrannens bat, en himla konung sky,

Som väldigbeter styr och blir betiänt af throner?

Fly, men var tusend säll i Min landsflyktighet,

Din flygt mig borgar-rätt i paradiset värfver,

Fly Jesu, ty du sielf den dolda orsak vet,

Hvarför du måste fly, du vest hvad jag då ärfver.

I mediertid så hörs en klagan upp i sky,

Ty Rachel sine barn med mycken skrän begråter.

Det Bcthlehemske mord, Herodis vapne gny,

Giör, at des skrämda sial sig ej bugsvala låter.

Det har en skyldskap med hvad Phärao han böd,

At barnen dränkas skull’, af hvilka Nilen sväller.

Ett obarmhertigt bod, menlöse piltars död,

Man tror, at floden än af fädrens tårar qväller.

Ändock, hvart förs jag hän? Min Gud, jag finner här,
At början af ditt kors, din svåra kamp är inne,

Men hur jag blir til mods, du sielfver vittne bär,

Som pröfvar niurar och ransakar sial och sinne.

Som den vid stranden står utaf det vilda haf,

Med skräck och fasa från des vida rymd sig vänder,
Så giör ock häpenhet, at jag här tröttnar af,

Jag tröttnar hvar mig ej din ande bistånd sänder.

Du vest, hur all min kraft på jorden giutes ut,

Hur ängslan i mitt bröst och brände bierta sväller,
Hur tusend’ suckar gå, och spana ditt beslut,

Din död mig helfvitet och döden föreställer.

Jäg skälfver, som ett löf, när skarpa nordan går,

Och kan på intet mer, än på din jämmer tänka,

En instängd dvala mig om sielfva hiertat står,

Jag smälter bort i gråt, och mig min tårar dränka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free