Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När solen i sin snälle gång
Gior dagen kort och natten lång,
Och sig som oftast dölljer,
När månen i sitt målne-flor^
Det rum, som Jupiter bebor,
Med mörker öfverhölJjer.
Här till så kommer äfven än,
När svärdet icke vänder gän
A t blod ur bröstet tappa,
När fienden i harnesk spänd.
Vill, af sin segers lusta tänd,
På sielfva hiärtat klappa.
Hvad är då hiärfans-vänner två,
Hvad är, som kallar eder på,
Åt ändtlig fästas samman,
Når andras kiärlek kolnar af,
Hvi vill I då i kiärleks-haf
Föröka kiärleks flamman.
Ar kiölden, som det hafva vill,"
Är enslighet en rot där till,
Är älskog, som er trycker,
Eli hvad, dock vare hvad förskiäl,
I giören rätt, I giören val,
Som iag det tror och tycker.
I fölljen ej naturens drift,
Ej häller våhrens föreskrift,
Bårt det, ert vett bereda
Vill eder väg i detta värf,
I tråds ock fiendens fördärf,
När Gud vill lyckan leda.
Så ron då ut på detta sund,
Och, om än någon halckand grund
Må eder kiärlek möta,
Skall dock den kiärleks uphof är,
Ert trohets skiepp i vind och vär,
För skade-reflor skiöta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
