Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett oskyldigt skiärat,
då handelsmannen
ähreborne och hogvälaktad
herr Johan Zachris Anderslin
med
åhreborna och dygd-edla jungfru
jfr. Margaretha Spitz,
åhr 1717. den 18. Novemb.
sammanvigdes,
skref deras hörsamme tienare,
en vän Ibland Främmande.
Förlåt mig, väna brud,
Ty iag af diärfsta slaget
Yill ock ha ord i laget,
Om ej det högsta liud.
Jag her, at dristigt skämta få,
Men alt med måttlighet ändå.
Jag tyks därtill ha skiäl,
Hälst iag vår brudgum kiänner,’
Vi synes vara väoner,
Och skylde äfvenväl,
Hans mor min mormors moder var,
Min far han var bans farfars far.
Ty må iag icke mer
Vidlyftigt mig ursäkta,
Min dristighet förfäkta,
Hälst och och enär iag ser,
At hvar^för mig^ett tycke bär,
Så när som den iag hatlig är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
