Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den gier iag god dag,
flos mig, som van at skiämta,
Ar allvar till at hämta,
För folk af aådant slag,
Jag bedrarn rätt som ban är värd,
Han får sin rang som ban är lärd.
Nu dygd-berömde mör,
Gr må iag minst förtreta,
I kunnen sielfve veta,
At det mitt stånd ej bör,
Jag bör och läs af mangen skrift,
Hur’ man ert såcker kallar gift.
Nej aldrig nånsin det,
Om iag så råkat falla,
Vill iag bär återkalla
Alt bvad iag ment därmed.
I fån mig skam ocb fån mig ris
Om iag mig giör så nasevis.
Men hallre aktar iag,
Hv^d folk, som man-folk äre,
Illistige ocb tväre,
Uptäcka er i dag,
At i, som listigar’ ändå,
På deras argbet måtte rå.
Ett bar iag alt forsagt,
Men det år lika mycke,
Ty ett oskyldigt tycke,
Mitt upsåt forebragt.
Den villigt råkar i ett fel,
För den är saken lika bel.
Hvad tiänar dem till ros,
Som, när I vredgens, retas,
Hvaraf i först förtretas,
Hur kan dens trohet tros,
Som med ert allvar skiämta tör,
Ocb bvad i skiämten allvar’t giör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
