Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då
kongl. maj:ts hogtbetrodde man och præsident uti det
vissmarske tribunalet,
den högvälborne herren, herr
bar. Ludvich Fahlström,
den 19 Marti 1721 det timmeliga i det eviga forbytte,
och den 12 April näst därpå följande begrofs,
beklagade således hans frånfälle
en ödmiuk tiänare
J. F.
dag hörde tårars rop, mig stötte sorg och gråt,
Och ryktet samma tid, en stor förlust förtälde,
Sitt utrop länte det till allmän klage-låt,
Om dödsens raseri och envålds öfvervälde.
Dem visom detta ve till hiärtat nära gick,
Sin dyra saknad de i suckar Öfverlade,
En eftertanka hvar vid detta dödzfall hade,
Som viste hvad för rof och byte grafven fick.
Här sörgd- och söktes en med trogne tårars qvida,
Och sorgen var så stor, at mången syntes lida.
Man talte om hans lof och myckna värdighet,
At af-und ej hans mull kan något förekasta,
At ondskan ingen ting hans namn förvita vet,
At arghet icke diärfs hans råd och gierning lasta,
At suckar i hans hus och håfvor ej ha del,
Eli orättrådighet hans säd med skada hotar,
Och at ej öfvermod hans minne platt utrotar,
Ej eller, at hans list hans arfvom bådar fel.
Hvad under, om hans död man allmänt då beklagar,
O hur lycksalig den så sluter sine dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
