Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till
notarien i Stockholms stads rådstugu-rätt,
edel och högaktad,
herr Elias Torpadius,
då hans i lifstiden aldrakiäreste maka,
den ähreborne och dygdädle fru,
Catharina Falck,
efter utstånden barns-börd den 15 Februarii 1722 i herrranom
saligen afled och den 20 nästdärpåfölliande i S:t
Catharina kyrkia christ-prydeligen begrofs.
-Par trohet sådan tack, blir det er kiärleks lön,
Skils I så hastigt åt, som lefvat ha så såta,
Skall här en mor sitt lif för fostrets födsel låta,
O hvilken stränga rätt för ett så menlöst kiön.
Aeh, jag bedröfvas, när jag sådant tänker på,
Och undrar icke, om er tårar er fördränka,
Jag vill mig sielfvan som i samma flod försänka,
Er sorg är större än min tanka kan förstå.
Som, när en rasand storm i hafvet växer opp,
Des bärnd* de segland skiepp i trånge vikar jagar,
Som vattnet jorden skiär och vågen stranden gnagar,
Så pröfvar sådan nöd ens tålamod och hopp.
At mista det I mist, är nog förlorat ha,
En maka, den man skal bland många fåfängt leta,
Och jag är alt för »vag at rätt de gåfvor veta,
Som henne i försvar för tid och öde ta.
Hur tida hennes dvgd des faders hiärta rördt,
Och hon sin moder gladt med åtbörd, skick och seder,
Samt varit sinas och sitt hela kiön en heder,
Det har mig mången gång uti förundran fördt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
