Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han visar, at änskiönt man kan
Emellau qvinna, man och man
En lika likhet skåda,
Så fins dock ej så lika två,
At man ju från bvarannan må
Dem kanna skillja båda.
At ock ens opsyn röja vill
Hvad hälst en menskia dåger till,
Hvad hon i hiertat hyser,
At den minst svekfult innehar,
Ur hvilkens vackra ögne-par
Sielf vänligheten lyser.
Dock binds ej tro vid sminkad min,
Alt är ej altid gall, som skin,
Så lätt-som tung-lynt lika,
Ett fromt gemöte aldrig lär,
Från h vem som hälst des älskar är,
Försvärja sig at vika.
Det alt och ännu mycket mer
Oss detta pappers knyte gier,
Som snälla bänder bunnit,
En Lo-, mer skarpsynt än en Man,
Sig sielf orosad rosa kan,
Ha därför prisen vunnit.
At Lohenstein desutan bar
En art för Lohman lämnat qvar,
Sin penna eftertota,
Det komma mig hans vers at tro,
Han vill uti de diupen ro,
Där vågar himlen bota.
Far framgent fort och lät er våhr,
Som i sin täcka grönskan står,
Den frucht om hösten bära,
Hvaraf vi allmän nytca ta,
Och edre närmste hugnad ha,
I sielfver mycken ähra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
