Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til
herr Anders Anton Stiernman,
då han sitt värk om do gamla Svears och Giötars präktige
skiöldar berömmeligen författat hade.
Ofta har jag undrat på,
Hur sin himmel solen målar,
Och hur eld i stiernor strålar
Af det vida hvälfde blå,
Men än mer jag undra kan,
Hvad för eld, som blodet värmar,
Och hvad stierna stiernor härmar
Hos den unga Stierneman.
Stiernan, som gier evigt lius,
Och hos Husens fader glindrar,
Samt om solens klarhet tindrar
I Israels arfve-hus,
Lär er stiernan klarhet gie,
Och er eld till undran tända,
Värma uti blodet sända,
At I liust i mörkret se.
Med den stiernan skynda er
Dit ehrt ämne åhren kallar,
Och fast diupet för er svallar,
Flit och möda framgång gier,
Visa med en konstlad färg,
Hur I öpna giömda grafvar,
Och af gamla Giötars glafvar
Fäja glömskans rost och ärg-
XX: 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
