Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver en döds-skalle.
Se här, för krusat hår, ett bart och skallot änne,
För ögon, toma hål, en bild, den vi ej känne,
För skiönhet, spinnel-väf, som vädret undan blås.
Ach, skall vårt anlets färg och fägring så förgås?
Öfver ett ben-hus:
Faslige skuggor, I samlade skråf, ur skymtande hallar,
Kiöttlöse knogor och rankotte ben, förmultnade skallar,
Ach, hvar fitis er förriga frögd här i bleknade lunder,
Natten är inne, er glädie är all, och dagen är under.
Måste då roänskian så förgås och i jordene rinna,
Bräckliga mull skall aska och grus ditt väsende vinnat
Dock, väl oss, det vanskliga väl med vinst vi beslute,
Ändan är alt, ty glädien begyns, när glädien är ute.
Ett annat.
I sålle ben, som här all sorg till ryggia satt,
Af er förställning vi oss fuller häpne finna,
Dock önska vi med er den trygga hamn at vinna,
Där sorgen sofves bårt uti den stilla natt.
Väl er, skiönt synden har er klädt så splitter nakna,
I hvilen i er sömn och glädien giör er vakna.
Öfver sin med siukdom besvärade nngdom.
Skall jag min ungdom så i idel sorg förnöta,
Skall i de fria dar mig tvång och siukdom möta,
Kan ingen znänskio-hielp min räddning, mer förtros?
Ach, mine bäste åbr, bur fara de sin kos!
öfver sin hotande tidige död.
Mig tycks jag måst för fort den allgemena färden»
Nog kund* jag än ha tid at mätta mig af verlden.
Jag år ej trött af åhr och ej af möda tung,
Dock väl den glader dör, dö gammal eller ung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
