Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längtan at dö.
När skall en lycklig stund rain hela jämmer sluta,
När skall min matta siäl sin himmelsfärd få niuta?
Min Gud, jag är till reds och färdig i ett nu.
Kom högstförönskte tid, ach hvi fördröjer du!
Sitt dagelige aftynande i siukdom.
Hvad höfs mig mera till min dödlighet nån regla,
Jag kan ren döden i min egen skugge spegla.
Tal till jorden.
Jag ser dig, väna jord, med tacksam tancka an,
O huru högt må mig din huldhet docb behaga!
Du äst den mor, som ej sitt barn förlåta kan,
När verlden för oss skyr, vill du oss till dig taga,
Du fattar oss i famn, när döden vill oss glupa,
Du gier vår mun en kyss, när vi i grafven stupa.
Tal till himmelen.
Du sälla hemvist, där de Seraphimer bo,
Där evigheten i sin runda längd förvaras,
Den sälla evighet, där siälarna få ro,
Där våra kroppar sidst i härlighet förklaras.
Ach, måtte mig dock snart af Gud den nåden hända,
At jag må dit, där nu min tankar vistas, lända.
A fsk ied ifrån verlden.
Jag bäddar nu min säng inunder mörka jorden,
Jag dör, förr än jag dör, är ren förlossad vorden.
Förrn lifvets trötta skiepp sitt matta segel fält,
Ar det med evighet och tiden väl beställ.
Min siäl rättfärdighet i Zions gårdar äger,
Jag har i trone frid och uti hoppet seger,
Och fast man mig ej än i snöplighet hår sådt,
Har jag dock redan där i härlighet upstådt.
XX: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
