Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vågorne bade sakteligen lagt sig till hvila ocb den
behageliga afton-svalkan bebodadt nattens ankomst, fl ögo
de för liuset skyggande läder-lappar och de så kallade
nattkråkor samt skade-glador fram utur sine dålde nästen, af
hvilkas sällsamma flygt man sig någon skrämsel lätteligen
taga kunde, i det de snart kastade sig fram ocb åter, snart,
lika som häpnande för sig sielf, sänkte sig neder åt jorden.
Uglan ocb ufven, hvilka, om jag rätt mins, bafva samma
seder, mötte dem i mörkret och frågade, om de icke ville
förena sig ocb giöra en hel skara tillsamman, då de
kunde taga något försök för sig. De svarade ja och vardt en
faselig svärm af slika ohyggelige natt-foglar. Odygd
finner lätteligen sällskap.
Lät oss på uglor ej och natte-skäfvor slakta,
Som giöra natt till dag och uti mörkret fläkta.
Gn rosen- och en stickelbärs-buske runno up bredde
vid hvar annan och efter någre åhrsens tiders ombyten
ntspridde de sina rika grenar ocb sköto sine taggige, docb
smidige qvistar, den ene om den andre, lika som med späda
armar omfattandes sig inbördes. Detta gaf ett sådant
utseende, som de sin grann-sämja med en kiär och nära
förening stadfästa ville. Hvad hände sig? När de få korta
somrar således hade i sällhet räknat, begynte rosen-busken,
som trodde sig vara yppare, röras af afvund öfver sin
grannes välstånd, säijandes, at des qvistar betungade
honom, hvarföre han begiärte, at den andra ville maka åt
sig. Stickelbärs buskan svarade: Det rum naturen mig
ägnat, öfvergier jag icke så platt för din skull. Den förre
förbäfde sig spotskeliga: Hvad tankar bar du, hvad tror du
dig om med dina slemmiga bär, vest du icke, af törnen
tager man rosor, hvilka ej allenast förnöja ögonen, utan
ock gifva ifrån sig en vederqveckande lukt och smak?
Stickelbärs buskan sade: Så tager man ock af törne bär,
hvilka efter sin art ocb rätta bruk äro människiomen ganska
gode och nyttige. Häraf växte en uppenbar illvillia, så at
rosenbusken bad trägårdsmästaren skillja sig vid sin nabo
och flytta honom till lägligare ställe, förevändande, at de
förhindrade hvar andras tilväxt och förkofring.
Trägårdsmästaren som trodde detta så i sanning vara och icke
kunde röna, at afvund hade stiftat denna begiäran, flytte
stickelbärs buskan ifrån sin ort och gaf honom en annan
läglighet. Efter sin omsättning ville stickelbärs-buskan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
