Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera fort, utan var sorgelig at påse, fälte sina löf, miste
sin grönska ocb då man om våhren väntade på des
qvick-nad ocb at den åter skulle taga sig, var den aldeles för*
torkad. Ifrån samma tima märkte man ock straxt, at ro*
sen-buskan, jag vet icke af b vad bemlig orsak, efter ban*
den började at aftyna och lika som i sorg öfver sig
sielf-van, dag om annan fälte både rosor ocb löf, ti Is
ändteli-gen en kall vissnad ali des fägring omgaf ocb den äfven
stod förtorkad. Häraf finne vi, buruledes, när den
förmögnare barmas öfver sin fattige grannes förkofring, och
icke lider en annan när sig bo, utan som det sägs äter
ut hans förmåga, det då esomoftast bänder, at
välsignelsen likaledes för den afundsiuke bemligen ocb efter band
försvinner.
Hvar afund åker fram, står hämden uppå medan,
Ho nästan stiälpa vill, bans måne går i nedan.
Ett palm-, pomerantz- och lagerbärs-trä samt en cypress
voro planterade i en negd. De förre förekastade
cypressen des ofrucht8ambet. Cypressen svarade: Mine vänner,
när I utgiören edre utlagor i blommor ocb frucht, stån I
sedan torre ocb bara, däremot är jag, till åskådarens
nöje, altid grön. Kan du, så var gifmild, som palm-,
pomerantz- ocb lagerbärs-träet, kan du icke, så var fri som
cypressen.
Kan du, som palmen ej så ymnig frucbt frambära,
Så lät cypressen dig bebag ocb fribet lära.
Tulpanen, pionen ocb lillian stodo i en täck blomstran
ocb ökte mångfaldigt våhrens prydna. Emot det, at deras
tid var ute, skiöt neglikan sig fram, utspridandes sine blan
i en behagelig liufiighet. Bäst hon nu mente, at se de förre
jämte sig i stadig flor ocb beständig trefnad, fann bon
oförtänkt en morgon dem alla vara försvundna ocb utbrast
fördenskull i suckan: O kårta lust, desse föreboda mig min
bårtgång ocb kan äfven bända, at jag i morgon icke är
mera bär. Så svikfult är verldsens väsende.
Väl oss, om vi i tid vår bog från jorden vände,
Besinnande, at alt skall engång få en ände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
