Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Chronander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Actus Yl. Scena 111.
Divius, Politius, Martius.
D i v i a s.
Godb dagh, säg huru tin hustrw sig står,
Och buru i titt ächtenskap till går,
Oro Divitia, soro tu vthwalde,
Än är tigh så täck som tu förr talde.
M a r t i u 8.
Brodher, iagb seer Minerwa rätt styrcbte,
Ändocb iagh på then tijd ev tbet tychte.
På guld och penningar min hogh leecbte,
A t tAgha hustrw the migh beweechte.
Nogh hade iagh stått migh ganska wäl,
Ty min brwdh war på guld och silfwer säll,
Så frampt hon hade dygd och seder lärt,
Hwilket fram för all ting bör wara kärt.
Hon hade til migh Guds gåfwor många,
I förstone månde alt wäl gånga,
Men effter bon ey war bwshållerska,
Vthan een läcker roos och öderska,
Therfore haar hon sin brwdskatt förslöst,
Thet iagh haar förwärfwat ochså v t hös t.
Min fattigdom hon ochså mig förbrår,
Wil sielf råda, hwilket är plåga swår.
Summa, alt thet Minerwa hon sadhe,
Seer iagh nu wara sant medh min skadhe.
Altså rådber iagh, ingen bör meena,
Giffta sigh för penningar alleena.
Doch kan wäl gullet båtba een man stoort,
Ocb hielpa honom vlhi werlden foort,
Altså rijkedomar intet föracbtas,
Om dygd är boos, som bör efftertracbtas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
