Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Beronius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I medlertijd få wij ochså hora
Hwadb tben äldre sonen tager sigh fore.
l8mael war hans nampn thet rätta,
Det må hans jägare och underhafwande weta,
En oroligh seile, ehwart ban honom wende,
Som dagelig for i jacht och plågade bönder,
Ogudachtig, orolig och ondskefull han war,
Där till han och försmådde sin gamble faar.
När na Eleasar så lyckeligen hende.
At hans resa til staden Charas lände,
Faller han ned, beder sin herre Gad,
At hans wärff effter sin herres budh
Motte hafwa sin framgång och goda lycka,
Alt effter sit behag och önskelige tycka,
Och at honom måtte möta then jungfru båld,
Som Isack, hans herre, skulle gifwas i wold,
Hwilket och så oförmodeligen skedde,
En sådan lycka Gudh honom betedde.
Aff brunnen hon gaff honom watn at dricka,
Där medh han fick siu törst vthsläcka,
Hans cameler hon watnade rundelig,
Alt sådant hon vthrättade fli tel ig.
Sedan wardt han aff Laban fördt
Til Betbuels huus medh största frögd.
Där vthsäger ban sit wärff det bästa han kunde
Och trolofwar jungfrun i samma stande.
När alt war bestält och så lyckeligen lagat,
Som herren Gudh det sielff har behagat,
Gifwer han sig på resan hem til sit land
Och förer Rebecca alt med- sin hand.
Han antwardade henne sin herre medh troo,
Som boos honom skulle lefwa och byggia med roo.
Hwadh mehra ähr i aff spelet skolen förnimma,
Allenast i welen oss vnna en timma,
Sedan skal det ändas som nu warder sackt,
Där på som talas i gifwen gran acht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
