Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Beronius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Actus I.
Scena 1.
Abraham, Eleasar.
Abraham.
Jagh är en gammal ocb ålderstigen man,
Det kan jagh tala ocb såya forsan,
Som bafwer nu samkat så många åhr,
Det wittna wäl desse mina grå båår,
Der til år borte min baste wån,
Ach, eensam år jagb i sorgen igen.
Docb år trösten min ende sobn,
Som migb år född til bugnat och mohn,
Isaac, som migb så lydigh år
Ocb altijd föllier mitt begår.
Om honom år all min största flijt,
Sorg ocb bekymber sampt faderlig nijt,
Hu ru han skal vthi Gudzfruchtan
Stäpdig blifwa och annor tuchtan.
I sin ålder år ban kommen till manna
At bonom höfwes en dygdeSam qwinna,
Som ey honom förförer ocb leder
Til affguderij ocb i I lacka seder.
Hwarföre har jagh för godt åhrachtat
Och den saken hoos mig wål betrachtat,
At gifwa honom hustrw vtbaff wår slecbt,
Som skal wara Gudi både liufft och tåckt.
Hwarföre jagh wil mina tienare kalla,
Kommer in i, som åren tilstades, alla,
1 andre går bort hvar för sig,
Men tu Eleasar bliff qwar boos mig.
Eleasar, jag har thet altijd förstått,
At tu med tienst har giorgt mig godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
