- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 22. Samuel Petri Brask, Magnus Stenbock, Jacob Fabricius /
330

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Acfc, mon jag nu förmäten år, i det jag derpå svarar,
At sanna dygden bland aitt folk sig hastigt uppenbarar,
Et ögnakast, den första blick emellan dygdigt folk,

Ar ofta bästa wänskaps grund, ja dygdens rätta tolk.

De ädla själar röja sig på standen för hwar andra,

Här är et hemligt sympatie, hvarpå man ej får klandra;
Då råknas intet rang ocb gold, ej ådelt blod och namn,
Man måste älska dygdens kraft, änskönt i ringa bamn.

Det år en ådel wänskaps drift, som utan winst på lycka,
På glans ocb beder, prakt och ståt, sin låga wil uttrycka,
Som delar sig åt sann fortjenst, ebwar ban finnas må,
Ocb håller prof i högsta nöd, när alt tycks undergå.

En sådan rar och ädel dygd ha’n I på oss utgutit,

Ej endast då, när jag nörnöjd i glädjeskuggan sutit
Ocb lefde lyklig bos mig sjelf uti en menlös ro,

Ej wille byta för en tbron mitt sälla berde bo.

När jag min ljufwa berde feck et dagligt sälskap göra
Och såg så mången med begär hans rena stämmor höra,
Hur mången gång bar denna röst er ädla bjertau rört,

1 ba’n bans tal med mera fruckt än allmän bopen bort.

I skilde med ert klara ljus de rätta sinnes gåfwor,

Ocb, när ban wiste dygden ut med sina bimla båfwor,

Så känden I straxt bännes bild i eder egen själ,

Ty måste denna sannings art bebaga eder wäl.

Den böga förmån bade ban dock kunnat lätt förspilla,
Om ban bar som en ängel talt ocb likwäl lefwat illa,
Men eder fasta rena dygd tog bögsta ro der i,

At på den toma dygdens ban få något sälskap si.

Med andackt borde I de ord, som ban i korkan förde,
Med mildhet nämne I bans namn, när ban det intet hörde
Med öfwerfiöd af nåd ocb gunst npfyllte I bans sinn,

När ban i edert böga bus geck glader nt ocb inn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/22/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free