Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, ack nej, en sådan herre
Högsta godt ej kalias kan,
Som sin werk, båd’ störr’ och smärre,
Icke bjertlig tar sig an.
Eller kunna werken gå
Utom skaparns rör och rå?
Kommen kreatur tilsamman
Utaf allahanda art,
Sägen hwadan är lifs-flamman,
Hwadan rörelse och fart,
Af bwad magt i hinnen ut
Til ert ändamål och slut.
Alla med en munn tilhopa,
Alla med et bjertans mod
Horer jag er kraftigt ropa:
Högsta kärleks riksta flod
Gifwer om wårt hela land,
Och wil fukta ört och strand.
Wi ha* fått den dyra kraften,
Och wår lifsgrund är så ståid,
At wi kunna undfå saften,
Som från hogden blifwer fald.
Wi, som själ ocb anda fått,
Smaka den i högre mått
Himla daggen gör oss rika,
Oss, som honom ej försmå,
Mer wi efter honom fika,
Mera wett och dygd wi nå,
Klippan i sin hårdhet står,
Fast boq ymnig dagg undfår.
Men jag ser dock klippor lysa
Utaf största prakt och ståt,
När som dygdens plantor frysa
Och sig sänka ned i gråt.
Ack, bwi får den onda godt
Och den goda olycks skått?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
