Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då skulT bögden hanne sluta
I sin inre kärleks famn.
Hoptals öfwer hanne gjuta
Ljus och lif från lifsens hamn.
Ack bwar fins en sådan dygd
Up på werldens wida bygd?
Hwad oss Herren wil tilfora
Af ntwartes ondt och godt,
Kan egentlig icke göra
Lycka eller olycks-skått,
Lycka är at wara såid
Uti Guds och dygdens wåld.
Jag då lystna werlden säljer,
Som uti mitt inre bor’,
Himla-wishet hellre wäljer,
Den gör själens lycka stor.
Lycka, som tar aldrig fel,
Blifwer jämt min nämsta del,
Hon kan tidens stormwär döda,
Som är sinnets plågeris,
Hon min trygga själ kan föda
Med en utvald nöjets spis,
Tidens nöje renat få
Börjar cwighetens på.
Äro drufworna så söta,
Dem wi redan smaka på,
Tänk bwad sällhet lär oss möta,
När wi midt i landet gå,
Jag då lefwer i det hopp,
At jag slipper dödsens kropp.
Gud, min Gud, du äst det ankar,
Hwarpå själen stöder sig,
Hjelp, at ewighetens tankar
Lysa i min rena stig:
Du är ren ocb rent är alt,
Hwad du till din ära walt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
