Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tröste grander för en sdrjande.
Under egen melodie.
En himla-wän i dödlighetens rike
Jag såg, beklädd i dyrbar qwinno-dragt,
Men til sitt lif jag aldrig wet des like,
Et lif, som war af ljögsta guda-slägt,
Et lif, som bran af dygdens rena låga,
Och för dess lif båd’ lif ocb wälfärd wåga.
Hon bröt sig fram igenom molnens högder,
Hon bölt sig fast wid ewigbetens pol*,
Fast stormen slog, war bon dock hjertans nögder,
Hon wäntade snart se sin middags sol,
Sin middags sol med fulla strålar blänka,
Som blixt och moln i bafwet skulle sänka.
Hon Floe bet, en utwald dyr berdinna,
Dess berde war som bon af ägta stam,
De egde alt, hwad wett ocb dygd kan hinna
I nöjets lund, och bette sina lam.
Ack, kära lund, när jag uppå dig tänker,
I undrans djup jag mig med nöje sänker.
Men nöje bort, du mig nu intet smakar,
Et dunder-slag från högsta rätten går,
Et slag, som hårdt mitt hela inre skakar,
Och Floe gaf det alrawärsta sår,
At Eleant skull’ gå från lifsens parker
Up til den hjord, som föds på lifsens marker.
Han ordres får, han lyder, gör sig färdig,
Han lämnar jord och wansklighetens tält,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
