Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wänskaps wäg.
Jag bafwer sett dygden, jag bafwer ock sett bannes
naturliga skönhet. Så snart jag såg bänne, älskade jag hänne,
ty hannes natur är sådan, at man icke kan afhålla sig ifrån
at älska ocb wörda hanne. Men det som förskräkte mig
ocb satte mig i förundran war, at när jag såg bänne
utsprida sina strålar ocb lysa som mäst, drog hon dem
in uti sig sjelf såsom i deras medelpunkt; ty bon märkte,
at jag war full med wördnad ocb förundran öfwer dem.
Jag frågade bänne, bwarföre gören I så? Hon swarade
intet derpå, utan wände talet på en annan sida. Jag
måtte uöja mig dermed. Jag tänkte dock wid mig sjelf:
Hon är antingen afwundsjuk om sina strålar, men det är
et fel, som icke kan komma öfwerens med dygden, eller
tror bon, at jag är oskickelig at wärdera dem, alt för swag
at se dem, ocb owärdig at emottaga deras ljufwa inflytande.
Detta war utan twifwel bannes rättmätiga skäl, men jag
fördolde desse tankar. Icke desto mindre sade jag til bänne
med en wördsam röst: Solen meddelar likwäl sina strålar
åt de förakteliga8te ocb minsta matkar, så wäl som åt de
största lejon, tigrar, biörnar ocb elefanter. Det är sant,
swarade hon, men det är ock sant, at roatkarne fördölja
sina bufwuden i jorden, när solen kastar sina strålar som
mäst, och I weten at solen förmörkar swaga ögon. För
öfrigit sade hon, emedan jag flnner eder nog oförskräkt ocb
dristig, gån åstad, söken bwarest I kunnen finna en
skön-bet utan fläck.
Gfter eder befallning, min härskarinna, bafwer jag nu
gjort den alrafarligaste resa i werlden. Jag trodde at bon
skulle wara omöjelig och at jag skulle förlora mitt lif på
bänne; men emot förmodan bafwer jag anteligen kommit
til ända med bänne. Nu finner jag, at nästan ingen ting
är omöjelig för en själ, som är upfyld med lust ocb wilja,
kärlek, wördnad ocb undcrgifwenhet. Se bär berättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
