Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af min resa och hwad jag i hänoe bafwer erfarit. Forat
wil jag såja er, at jag bar besökt himmeleo, nedsänkt mig
i hafwets djupa afgrunder, genomfarit de farligaste klippor
och undersökt bergeus och jordenes inelfwor. Jag lät göra
mig Icari wingar, de uplyfte mig öfwer jorden, jag klof
luften til dess jag utan hinder åskådade de största
himmelske kroppar, då gjorde jag följande anmärkningar. Solen,
månan och stjernorne, de store himmelens werk upfylte
mig med förundran och wördnad för den, som tilredt desse
herlige konststycken. Men när jag noga betraktade dem,
fant jag, at ock de bade sina fläckar och åro underkastade
förmörkelser. Jorden kan icke heller kallas fulkomligeu
skön, fastän hon beprydd med sin sommar-råck gifwer
öfwer alt förträffeliga witnesbörder om skaparens wisbet och
godhet, och föder på denna årstiden syn, lukt och smak
med oräkneliga nöjen; ty hon är en tummelplats för laster
och en boning för orättfärdighet, den spasserar med rakt
bufwud öfwer alt, hon dräper, hon winner och än mer,
hon älskas, de blinda dödelige blifwa icke warse hannes
styggelse och de tro icke, i hwad elände bon störter dem.
Lyckelig är den, som tfet hata hänne, förfölja hänne och
undfly hänne8 förgift.
Liljor och blommor, med bwilka wåren utzirar
jordenes atilete, ega wäl några upäggelser för ögonens nöjen,
men icke för sinnenas, emedan så snart de bafwa begynt
utspricka, och at wisa sin genomträngande glans af
tusende färgor, förwisna de och falla ned på jorden, hwarest de
förrutna. När jag hade betraktat dessa och funnit deras
bräckliga tilatånd tillika med de himmelska kroppars, som
dock blänka så mycket för alla creaturs ögon,
forstraktes jag. Jag wiste icke bwarken hwad jag skulle göra eller
säja. En djup och ljuflig sömn intog alla mine utmattade
sinnen och lemmar, jag kastade mig ned på blomstren,
som omgofwo mig på tre sidor, på den fjerde hade jag et
brant berg, som satte mig i lugn för de wåldsamme
nor-danwäder, bakom hwilket war et baf nog stort, hwars
wå-gor jag borde slå sönder sig emot bergets fot. Aftonen
nalkades, blomstren drogo sig inom sina blad, hwilka slöto
sig nätt på alla sidor och det syntes mig i det de det gjorde,
som Önskade de mig god natt. Den tankan upwäkte hos
mig denna suckan, hwilken jag upsånde til himmelen af
alt hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
