Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga ooreaker skull låta see sigh, uthan gömde sigh under een
vijnbämbuske. Acli, huru lengtade han, den misstanckfulle
Selenieta måtte gå utb ocb lemna de 2 ädla liuss, som hans
Ögon frögdade, efter sigh! Det vaar icke heller långt till,
att hoon vaar sin kooa, och syntes alt gå efter hans önskan,
1 det de ädlaste 2 kommo allene rätt dijt, der han satt
fördold, hvilken då låddes haffva något synnerligit att tala mz
Rosette. Men han merckte altzingen rörelse i Stratonice, och
låddes hoon, som hans närvarelse intet kommo henne vedh,
uthan gick alt foort för sig i tanekar. Då bleef Celadon
något llaat deröffver och smågick efter henne, talandes mz
Sopbonisbe, som litet venligare vaar. Då badh Rosette, som
kunde merkia hennes förändring, hon ville gå up i lusthuset,
efter hoon der förbij gick, och besee den herdarinnan, som
der vaar målad. Men Stratonice, då hoon sågh allaredan
Celadon lende dijt åth, vende hon sig om och sade: Jagh
sköter intet om någon herdarinna; gick tillijka bort till een
annan liten haslebacke; Denna fölgde ochså Sophonisbe och
sist Stratonice. Hielp himmel! hvem hade det trodt? Då
gick Celadon full af vrede, ångest, blysl, stickenheet,
be-dröffvelse och andra rörelser så förbijstrat, att han icke vist·,
hvar han vaar och hvadh han giorde; fattar så entligt den
resolution och tenker aldrig tenekia på henne meer, (ty
hvar-före skulle han så qvällia och uthmartla sigh för henne,
som honom icke een gång gatt ansee?) förbannade och tviade
de ostadige qvinfolkens sinn er och ville förgääta all kärleek.
Men, o du sellsamma lycka! När han nu aldeles hade
be-slutit det, hörde han ropas sitt nampn. Och då han alldeles
hopplööss gick och sågh åth, hvadh på färde vaar, mötte
honom Stratonice och sade, att der lågh een stoor orm, för
den de hårde hade förfärat sigh. Ach, huru gaf kärleeken
modh! om Hercules hade varit af alla furier framled till
att kempas mz, hade heerden aldrig förvährat sig gåå emoot;
fattade sig een stock och slå&r ormen i 100 stycken son-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
