Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lillä frogden varade icke till evigh tijdli. Ty sedan Chione var
lyckeligen afm&lat (13 Septemb.) lagade han sig till hemreeaan.
men ln hemmare hane bortförd vaar, in etörre steen bördade
kärlceken pft hans hiärta, att han måste så när för ängsla» haffva
sonckit under iorden. Hen allermSst då han valedicera skulle*
Han stftgh in i salen, der Btratonice eeng&ng vaar allena,
oeh badh henne mz n&grft brutna ordh, hoon ville bevärdiga
honom och l&ta honom m&la af henne; och ehuruväl hoon
ganska gärna ville bliffva afsatt, som heerden igetoöm
Helices berättelse nogsamt viste, liqväl så kunde hoon så
mä-sterhgen skrymta och låddes vara ledse öffver den
långsama stillsittningen. Hen då han låffvade icke villia öffver
een stund oppliålla henne, tegh hoon fuller stilla, men s&gh
så kärKgen p& heerden och skööt sådana kärleekseld, som
framdeles den arma heerdens hiärta nästan heel och hållen
förtärde. Slutlig då han skulle taga aflekedh, gick han i
frutimbret, der hvbrken Selenista eller Chione vore tillstädes,
uthan Stratonice satt der i sine sysler, iempte den leda
Fede, att heerden intet tordes näppelig medh ögonen låta
förmerkia sig, hvadh han der ville, uthan s&gh alt sorgeligen
på henne och hoon på honom igen. Begges ögon sade:
faar väl, mitt hierta! faar väll, högtonskade ven till alla
evig-beet. Sist kom Selenista in mz Chione, äff hvilka Celadon
togb afskedh medh några få ordh, medh sådan irrighet
ihoop-sette, att intet hengde vedh hvart annat, uthan sukandes och
bedröffvat mz een ödmiuk Reverentz uthgick. Sedan togh
[han] affskedh af några få andra, omsijder af Rosette och
Melice, dem han venligen tackade för deras liufliga omgänge
och hevijsta venskap. Hen som han stodh och krusade mz
dem, bruste tårarne utliur hans ögon, att han mz ett ordh)
ikar vääl! beslööt talet, och reste dädan.
När Celadon var bortreest, yppades åthskilliga taal och
iudicier uthi hoffvet om heerdens bedröffvelse: mästadelen
miestenckte honom, han skulle älska Rosette, efter han sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
