Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Γ*0 —
lång tijdh hade medh outhsäjelig forlen gsl an älskat, t&ftg
efterfölliande ode:
Min iemmere moln ähr driffven hän.
Sedan ginge de 5 tillsamman af ooh till 1 skogen, och
var Celadon altijdh vederqvickt igenom det han s& ofta
ca-resserade och fampntogh sin högtönskade: och det deste
frilegnare, när de kommo till gärdzg&rdame, och Celadon
fick lyfta henne Öffver. Och sä ofta Celadon lyfte henne
Öffver och baar henne, sade han n&got hemligt i
öronen p& henne, der mz han d& offentligen sin kärleek till·
kenna gaff; hvarmedh han altijdh närade och merade kär·
leeken: icke heller litet dä, när han, fast hoon länge
stretade moot, bandt igen hennes skorem (hvilke
occasio-ner offta meer göra uthi ett ögnableck, än andra
tiän-ster ett halfft ähr), och klappade hennes ädla Ritter och been
ma några hemliga ord åth henne småleendes. Sedan de na
nogh hade belnstigat sig, gå de makligen hem, der han,
dri-steligen fampntagandes henne, ledde henne vedh handen:
det han doch intet tillfören e hade dristat sig till. Hoon
vaar då så spaak, som ett litet deggie-lam, och gick i
kär-lig melancholij, så att heerden väl såg, att hon vaar myckit
hiertnnpen. Sedan de då vore hemkompne, hvilade Celadon
sig ändå icke, nthan löper kring i alla skogar och lundar,
tackar himmelen, prijsar sin stora lycksalighet och önskliga
medhgång, altintill Diana regerade allena i beetiernade fästet,
och han förmedelst blå mörkret blef hemdreffven.
De efterfölliande dagar (11,12 Sept.) fick Celadon för
Chiones afmålning skull intet belystiga sig medh uthgående, uthan
om qvällen vaar han altijdh nere hoes Nympherna, de der i
för-bemälta öffningar sutte, och brukade sådana uppenbarliga
kärleeksordh och åthäffver, att de närsittande tärnor,
särdeles den förtretliga, torra affvnndhbelgen iEgeria,
böljade hemligen taga een misshagh deröfver; men det skadde
ingen nthan dem slelff: ty Str atonice lätt numera intet
för-skreckia [sig], uthan hölt sig alt lijka venlig. Men denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
