Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gammal och uthväxt träå, och vika de krokota buchtar.
Illa bekommer digh, att du först din blomstrande ungdom
Diäflomen offrar an raedh säker svärm ar a leffvnat.
Och medh Gndz ordz största förachts h&rdnackade tredeko,
Odådh, draffvel, sveek, öfver effe och våld nthan oorsaak,
Kättia, lööszachtighet och kläders onyttiga högfärd,
Fr&ssande, svalg och dryck, så och andra kötzliga lyster,
Seen vela leffVna din nådige Gudh uthi yttersta åldren
Din illstinkande, multnande dregg; ditt lefverne bättra,
När de besvärliga åhr och sorgedagarna nalkas,
När den obehaglige tijds återkommande regnmoln
Frögdzens stiärnor och eool och glädions måne bedunckla,
När de starcka vächtare darr’ och pelare krökias,
Ögons fönster mörkn’ och glasen spricka för ålder,
Dören slutes igen, och rösten aff qvarnarna tystnar,
Mundsens möllnare ståå fåfäng och dagligha minskas,
Hörslene krafft tynar aff i flaat och hängiande öron,
Hnffvudetz lutande högd för fall på vägarna rädas,
Seenmogna mandelträän bäär sööohvijta blomster i håret,
Vetskans silftogh gåår aff, och blodetz gyllene kella
Meer och meer löper uth, och magans ämbare gisnar,
Hiulen i hiertat, i lungor, i leffvren falla till intet.
Sij! huru ästu då beqväm, din skapare blidka?
Ney, derå sätt icke lijt; betenek: snart kan det digh hende,
Siukdom och dödh gifva tigh een hastig knepp på tin helsa,
Då du signar i säng medh grååt och ängsliga sinnen,
Då du beklagar seent, att du den kostbara tijden,
Du mång ädele stundh bortslept’ och ey better i acht togb,
Önskar, att haflP een lägligh dagh till böner och bättring;
Hen det ähr då föreeent. Du häffteligh pines och gnages
Aff din samvetz bijtande matk; förtviffvlan och ängslan
Låta digh ingen roo: du seer medh gruffvliga rysand
Sväfva kringh digh och gniszla de leede helfvetes hundar,
Gifvandes acht nppå den arm’ och älendiga Siälen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
