Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen fine så snäll, så klook, så listlgh och r&dfull,
Som när han rusar an, kan finna gömsel och nndflycht.
Reee fiär, fiärmare, fiärst, väst, nordan, sööder och öster,
Stick tigh hvart tu vill, uthi bergskrefvor. håll, diupa kulor,
Lööp, faar, fly eller renn, gå, kryyp, smygh, å&k eller rijdh fort,
Foort öfver högste berg, låga delder, slätter och heeder,
Bland öde hultar, skatsmala dungar, luxnmoga lundar,
Dragh bort, segl’ eller roo, simm, vräkz bort, vada, lofvera
Hen öfver haaff, öfver elf, beck, strömer, tresk eller insiöö,
Lell fåår döden igen tigh, när tin tijdli ähr i handen,
Hvar thet vore vedh landh, siö, sund, äng, strand eller åker.
Derföre skiut ey upp med din nödvändiga bettring,
Tenck icke så: Jagh är än ung, frisk och skarper i pennan,
Än haar iagh mån g stund och dagh här qvar uthi Världen,
Bättra må iagh migh då, när åldren meras och åhren;
Ach ney, ney icke så: Betracht och see hurulunda
Döden ähr offta lijk een gifftigh och listiger Huggorm,
Den bland vekaste grääs, bland däglige blomster och örter
Sin vederstyggliga rygg vrijder i vänskaplige vågar,
Kreller makliga fram och smyger i skadliga tysto,
Den, då man allerminst påtencker, troor eller affveet,
Medh sin gifftiga tänder och gadd förderfvliga sargar.
Sij på thy lijka sätt kan moot din galne förhoppningh
Döden och förekomma medh hast din skadlige opskoff.
Hvadh du då digh företaar, så haff dina tankar å döden,
Vetande der du gåår, du vistas, ståår eller rijder,
Att du ey digh kan sielff lofva lijff een stund eller ögnbleck.
Om det ännu så älir, att Gudh aif synnerligh omsorgh
Tecks formera din åhr, och du i grånande gamblom.
Vilt först späckia din lustvan’ och ömhulta lekamen
Till nytt lefvem’ och boot medh böner och idkliga fasto;
Ach det ähr altför svårt och båårt och seent vela böija,
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
