Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[Ach, Magnu· Laduläås! Hur hade Du det hiärta
För egen myndighet at offra verldsene fred?
Ditt minne plägar man väl ölligt att ej svärta,
Dock kom du vist den stund Gud var på riket vred;
När du blef dess Regent vår Herre vill dig bruka
Till medel at vår roo, vår rnackt och gods upshika.
Du har de foster födt, som Riksens styrka brutit
Och badat Svenska män i deras egit blodh;
Du har ditt Rikes barn först från din Thron förskutit,
Försvagat deras macht, upretat hand och mod;
Du låter uthländsk man af barnens svett sig giöda
Men hindrar jorden at dess egne foster döda.
Tagh lärdom fritt till skeen; hvem kan väl synen nyttia,
Som seer ej at ditt måhl var vidga uth din macht?
En redlig Svenskan art utur sin fördehl flyttia,
Församla dig Partij, som mera hade acht
At fylla egen pung, ditt välde at befästa,
Än vårda landets gagn och det allmäna bästa;
Ty tränger afund in med tvedrächt, falskhet, ränketf,
Sigh banar ährans väg med tappre Svenskes mordj
Jag blöder, när jagh äη uppå den dagen tänker,
När vår Folkunga ätt blijr trampad ned till jord»
Då mången redlig mun i gräset måste bita,
Hvars gods och arfvedehl uthländske Ull sig slita*
Träd, tvedrächt, på den stohl af Magno för dig bygdes,
I Svänska hiärtan giut hämd, haat och bitterhet,
För all den odygd in, för hvilken fädren stygdes,
Sprid all den vanart kring, som man beskrifva veetj
Ty vägen tillredd är för folk af slika seder,
Som giöra androm våld och röfva Ull sig heder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
