Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då går GUD högt förbi, dem ringom nåd beter.
Den menskior kasta bort, han til sit redskap brakar,
Uphöjer arman man, de stål ta förödmiukar,
Ostridigt prof dertil man hos vår Gustaf ser.
Han af den Högstas nåd allena giorde det,
Som aldrig Svenska barn nog vördsamt kunna prisa.
Han har dem satt i ro, bragt hela Landet lisa,
På slutet lemnat oss en dyrbar Hunga Säd.
Har ej GUDs allmakt rum, är nådes dören stängd,
När vårt beklämde Land, i nöden ängsligt klagar?
Har mandom, klokhet, vett beslutit sina dagar,
När Svea åter är p& rila sidor trängd?
I Ädle Sv eneke Män ursäkten här mitt qval,
Förlåter Vänner, at mit hierta vil mig brista,
Som, af vår jämmer klämt, afbida vill sit sidsta,
Af fruktan at vår gräns för faror än är fal.
Dock vil jag biuda til min sorg ur hågen slå,
Jag har ännu godt hopp, at GUD, som hiertan böjy
Än någon utväg vet, då nåden för oss röjer
En sällhets väg, den vi i nöden finna på,
Forn Atins värde barn, til Er mig vänder jag,
Som redskap, hvilka GUD til värket utsedt h af ver,
Min ängslan jag hos Er i hopp och tröst begrafver,
Det Edert rådslag förs at följa GUDs behag.
Uti des stora namn skal Valet för sig gå,
Som oss och efterverld kan säll och osäll giöra,
Som oss kan bygga up, som ock i grund förstöra,
Til välgång visa eh’ til diupet ned er slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
