Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hafver «tj behof til andra orter g*,
I eielfva Landeena grund han bot och aiukdom känner,
Han ret bland infödt folk framkalla alika Männer,
Som afgrund aielf til trots med hieltemod bestå.
Han a&g barmhertigt an et nederalagit land,
Han sade : nu är tid, at straffet må uphöra,
Jag vil min almakte arm i Horden kunnig giöra,
Här trälar giöras fri fr&n våldsamt ok och band.
Dock at ej menskio makt och jordena Kungars våld
Skal röfva äran bort, aom endaat mig bör lemnaa,
Så skal en Herre ung til Svea hielp utnämnas,
Then utan mit beskärm aielf vore döden såld.
En värnlös Adelsman, förfölgd af dödsena hot.
Som egde intet mynt, hvars gods var ur dess händ
Straxt kommer blott och bar af himlens Konung eä
Och med aå kraftig hielp på nöden skaffar bot.
Hane rikdom var hans vett, hans styrka var dess am
Hans Bundsförvanter dygd och Öfver-Herrens nåde,
Hans upsåt grundfast stod at hielpa Land ur våde,
Sin skatt, sin makt, sit hopp han förde i sin barm.
Hvem skulle två År förr om Gustaf sådant tänkt,
Som satt i lägsta rum bland Sturens käcka svänner,
Mån Kungen trodde sielf se den bland fångne männer,
Som GUD med Kongl. siäl den Svenska Cronan skänkt?
Hur sällsant är Guds råd, hur underbar hana makt,
Här han sin högra arm på jorden. uppenbarar,
För menskiors barn sin nåd, sin Allvishet förklarar.
Dem egna lasters drift nyss förr i nöden bragt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
