Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Then i sin barndom vijst een man ne-mogen ijfver,
Tå mången ållderdom sin tijd medh leek fördrijfver;
Then andras ofard ey haar kunnat gr&åtlöös see,
Åth then man offta höört ett gammalt ovett lee;
Then på sin sidsta stund, ach, alt för när then första,
Haar veest ett annat liff och evigheeten törsta
Då hon, af världen mätt, fast hon eij bijda fick,
Att Solen om sin kretz dhen siette reesa gick,
Yardt tijt ledsagat up, tijt Solen sielf eij hinner,
Och ther een evig Sool föruthan skiffte brinner.
Snart släppa sina löff i förtijdh mogna trän:
Hvad bittid* gammalt blijr, thet skils och bittid’ hän.
Alt, hvad är högden skyllt, vill läng’ ey nedrigt blijfva:
Hvad mäst af Himblen haar, kan minst på Jorden trijfva.
Hen fagersteen till sig, hvad sig är lijkast, draar:
Hvadh lijkast är vijd stofft, thet blijr vijd stofftet qvaar.
Yij see then plumpa Jord ju alltijdh nederstijga,
Ju etädz then qvicka eld högst up i lufften stijga:
Ju mehr een Menn’skio-Siäl af Himlens anda haar,
Ju snarar’ hädan hon up till sin ursprung fahr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
