Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyster dig mina döttrar tree
Kättia, Flättia, Lättia at see,
Så beder jag dig Hercules, bliff stadigt hooe migh,
Dhe sku så fägna, så sköta, så pläga digh,
At du skal aldrig kunna begära
Mehr lust, bättre dagar, större äbra.
Bygden straffar Vällusten oeh rinner Herculis Uerta.
Een took är, som troor sig kunna bygga
På din lust och på ditt fagre skeen;
När da med ekam måste stå til rygga,
Blifver dygden i ähra alleen.
Den som unger mig förachtar
Och effter vällusten trachtar,
Han måste i sin ålder tiggia bröd,
Qvällias, ängslas, skämmas och lijda nöd.
Min väg är nyttig, fast än svår,
Och ingen honom fruchtlöös går.
Dy fölg man mig Hercules, om du vilt må väl
Och frälsa från förderff din ädla kropp och siäl.
Hercules.
Det voro mig een evig skam och blygd,
Om jag då skulle begära
At föllia een annan än dig, o Dygd,
Som är verldzens högsta ähra.
Hvad nyttiar migh ha een sund och stark kropp,
En ädel och förnunfftig siäl,
Om jagh vore een så älender tropp,
At jag giorde mig sielff til trääl
Aff lustars och lasters sool-fagra skeen, m
Som är doch alt gifft och galla?
Dy kom, o dygd, jagh älskar tigh allen,
Da är mehr än lustar alla.
111. Inträdet
Deux Matelots. Tvänne båtzmän.
Våhr och vatn är vårt lijff,
Vår lust och födkrook bäste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
