Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elliest få åt vår ofärd lee
Dhe, som vårt värsta drifva.
Som liuset är ey mörkretz vann,
Uthan des värk uptäcker,
Har man ey sedt, at dygden än
Odygdern* handen räcker.
Vij äre dhem, dbe oss emoot,
Om meer inbördes strijda,
Än som kärleek, med haat och hoot,
Än köld med varman blijda,
Ån hvitt med svart, än gpdt med ont,
Och annat sådant meera;
Ty hoppas vij at blij fÖrskont
För slijka qvinnor fleera.
Vij blij för oss, dhe blij för sig,
I hela verlden vijda;
Vij, dhe tilhoop? Ney, ney aldrig,
Vij kunne dhet ey lijda.
Gå bort, gå bort, jag säger fort,
Med alt ehrt onda kynne,
I laster all, I sku ey stort
I detta hofvet vinna,
Der dygden har sitt huus och heem,
Och der · gudzfruchtan råder,
Der tiänarena, hvar och een,
I Herrans footspår träder.
Hans värck och villia som een lag
Dbe föllia och fulgöra,
Beflijta sig båd’ natt och dag
Det goda lofford höra,
At the ä kungens trogne männ,
Hvar effter stånd och ämbne.
Dhen som riddare, dhen som svänn,
Dhen högre och dhen sämbre,
Giör alla ett med lust och modh
För Sverges rijkes bästa,
Och våga gärna lijff och blodh
För landzens borg och fäste.
Kung CARL, dhen end’ och ädla siäl,
Dhem kärast öfver alla,
Dhen vij, at honom må gå väl,
Och nu til fota falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
