Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han t&hr oss ann sigh sielff til deel,
Til hugnad och til ähra,
Han hatar last och lasters feel
Och föllier dygde-lähra.
Dy falloiA ann, doch alt med foog
At strijden oss ey smittar;
For oss är reda vinning noog,
At kungen dhem ey gitter
I sitt rijke, i land och län
I siat, i håff och fäste
At see, fast mindr at vara vän
Aff slijka stygga gäster.
Vij äre the han älskar högt,
Vij är’ hans rätta vänner;
Til oss hans bug och sinn är bögt,
The andre han ey känner.
Vår är segren, vij ha rätt
Vår konungz ähr at fora;
Thet blijr oss lönt på tusend sätt
Dhen tienst vij honom göra.
Vij är hans borg, vij är hans vacht
I alla rum och tijder;
Medh oss stärckes hans stora mackt,
Medh oss sin tbron han pryder.
Medh oss blijr han frögdfull i frijdh
Och tahr sig väl til vahra;
Medh oss blijr han mächtigh i strijdh
Och fruchtar ingen fahra.
Det är väl myckit vara kung
Och hafva kunga tycke,
Var hög, var skön, var karsk och ung;
Men uthan dygd a-smycke
Så är det alt fåfängligheet,
Inbillning, slätt och ringa:
Alt har sin feel och sin svårheet,
Men dygden hafver inga.
Ty frögda tig, tu Svea-Rijk’,
Som har en sådan konung,
Hvars siäl och kropp, hvar annan lijk,
Är alla dygders vohnung.
Honom feelar nu intet meer
Til dygden än god lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
