Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vij baa lijdit straff, vij väntom na nådh,
Och kommer än dagh så kommer än rådh:
Det minsta kan blij det mäeta.
Så länge vi roroms, så tänckom vij,
At altijdh kan med oss bättre blij;
Vårt hopp blijr altijdh vårt bästa.
Det samma är ock, som etyrcker oss änn
At våga, vinna och värfva igen,
Det som all’ reeda är borta;
Ty villiom vij na moot Tarck och Tartar
Forfachta, at den, som har hoppet qvar,
Han kommer sällan til korta.
Fast mister han något, står hoppet bij,
Som gior aff en trääl i bjertat en frij
Och alla fallne aprättar;
Aldrigh eätz någon så hårdt i järn,
Som icke vänter få något til värn
Och nåbn, som boyorna lättar.
Kommer ock någon i armodh och nodh
Och lijder brist på sågel och brodh,
Så reder hoppet til rätter;
Fast hafver man hvarken sart eller salt,
Så är doch hoppet, som mätter.
När lyckan går bort, blifver hoppet qvan
Man väntar at få, det man intet har,
Och nyttia det andra niuta.
Slår frachten oss feelt, ger trädet doch knopp
Dhet ena åhrs brist bljr dhet andras hopp,
Til dhee vij vår Ögon släta.
När alt förloras, när alt tager aff,
När skeppet seglar i grund och i qvaff,
Blijr hoppet ofver allena;
Ty villiom vij faste vijd hoppet stå:
Det vij ha förlorat, kanna vij få.
Hvem kan oss hoppet formeena?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
