Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At dhe een makan lust, at dhe itt sådant speel
Ey sedt, ey hördt, ey funnit så aldels uthan feel.
Dbet nampnkunnige Room, som verlden underlade,
Som fick, som ägde alt, doch så dyr skatt ey hade,
Dhet härliga Paris med all sin stålta pracbt
-Har ey på skådebahn slijk skonheet nonsin bracht.
Hela Greklandz konst och vätt kommer i slätt värde
Moot dhet, som här nu giörs, moot det här är på färde*
Vår Copia är bättr’ än de98 original,
Den här får tagelott, kan lätt göra sitt vahl.
Monn’ Achilles är värd moot Amelie at iämbnas,
Eller Iphigenie emot Jean Leonora nämbnas?
Hvad är den Agamemnon mot vår? Kahl och slätt.
Augusta vinner priset hos dem, som dömmer rätt
Hvad de gamle giort, hvad om dem skrijfz är mäst förglömt,
Insvept i evigt mörker och under iorden gömt
Dy är mellan dem med åthskillnaden så fatt,
Som mellan lijff och död, som mellan dag och natt;
Och itt växande blomsters fagra fullkommenheet
Moot det, som är förvissnadt och dess förgängligheet
Om iag mig nu vänder til Mari Auroras dygd,
Så gör hennes beröm Clytemnestra til blygd;
Och alt hvad lofvärdt ähr, måste hoos henne fattas,
När den förras gåfvor effter dess värde skattas.
Hennes vett, hennes hugh at göra alting väl,
Det är ett säkert proof aff hennes ädla siäl.
Jag hade mehr att skrifva ti} dess loof och heeder,
Men tijden feelar mig: iag lägger pennan neder.
En siöman, som är klook, vågar sig ey for långt,
Der farten synes svår och inloppet för trångt,
Han seer sig gärna före, han minskar sina segel,
Går saktelig åth land, brukar offta lod och pegel,
Thet gör iag och, iag soöker i stillhet en hambn, %
Til dess iag fåhr medh roo at vörda hennes nambn.
Ibti Marie och Eriphil, två olijka ämbne,
Kan iag ey uthan tvång i en skrifft lijka nambn a.
Den enas loff, den andras last mängde ihoop
Komma mig så före som gifft i gyldne stoop.
Stoopet är fint och godt, fast drycken intet duger,
Så är här hiärtat reent, fast tungan syns illsluger.
Det vore väl min lust, det vore väl min plicht,
Och skulle intet lijtet pryda min ringa dickt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
