Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At nämbna flere än och deras loff utbreda,
Som sig til speel och sång eller til dantz bereda.
Dhe äro alla värde een särskilt tänkebook,
En tunga och en hjärna, mehr färdig och mebr klook
Än min, som intet hinner med alt så väl fatta,
Hvad som här lofvärdt ähr, hvad man bör dyrbart skatta.
Tijden blijr alt för kort och dickten altför lång,
Otn iag all skulle säija och skrifva på en gång,
Som dessa ädla siälar förtiäna i gemeen,
At man om dem Uthsprijder, och särskildt hvar och een,
Som uthi denna måhlroo, som uthi detta speel,
Förträda något kall och taga någon deel.
Dem serdeles som låhna nampn aff amazoner,
En kärna aff all skönheet, och sådana personer
Som kunna biuda tråtz med den skönaste kropp,
Som Grekeland allena såg födt och fostradt opp.
Dhe äro allesammans som änglar ansedde
Och dhe, som skåda dem, til deras tienst beredde;
Ja, öfverheeten sielff gynnar dem alla gått,
Den löhh, haa dhe begärt, den haa dhe reda fått
För all sin hafda flijt, för all sin tagne möda,
At draga uhr glömskan dhe längst förgätne döda,
At gee oss ny lufft, nytt lijff med dantz och music,
Som är den himmelske, som den beskrifz fast lijk.
Den som åth sådan lust ey lystnas och nyfijknas,
Må väl medh stock och steen och tijger djuren lijknas,
Som dels ä dumma, dels förstå sig intet påå’t,
Huru dhe ledt och liufft skola rätt skillia åt.
Dock är ey rätt at någon sig til sällheetz hinder
Sin hugh och akt så fast tid lust och léekar binder,
At han ey seer väl til det ingen fåfäng frögd
Aifstänger siäl och sinne från Gud och himmels högd.
II.
Aurora beröm och Iphigenies offer.
Kom ädlaste gudinna, kom skönsta morgonråda,
Kom med all skönheets föllie, at vij dig måste skåda,
Du himblens första smycke, som gifver jorden lijf,
Kom ställ dig hos oss inn, den svarta natt fördrijf
Med hennes tiocka mörker, som all skönheet betäeker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
