Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lindschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men odet var i vägen, här halp ej vara slug,
Ey ond, ey god. Det var en gång faststält och beslutit,
Iphigenies blod måste ändlig blij utgiutit.
Clytemnestrce mohrs hiärta, Achilles hiältemod
Var fåfengt och för svagt at frälsa oskyldigt blod.
Doch vred och kärleksfull sätter hon sig fast i sinne,
Förr än att see och låta sin kärestes blod rinna
Att tappa sin och deras utb, som vore dem eraoot,
Och går så til altaret med vapen och med hoot,
Men finner der en annan möö, Eriphile benämd,
Som var aff ödets skickelse till samma orth instämd.
Hans dubbla fånge, Iphigenies otrogna vän,
Som hennes flycht förrådde och blef sielf sedan den,
Som skulle som itt offer dhe vrede Gudar blidka, —
Så går det allom dem, som ilärd och falskhet idka,
Som öfver andras ofärd uti sitt hiärta lee
Och sin jämchristens skada högst önska och hälst see;
Dee falla merndels först, som .täncka andra fälla,
Och med egit okynne giöra sig sielf osälla;
Men den, soija har reent hierta och håller dygden kär,
Han blijr väl uthan fahra, fast fahran är hart när.
Sij Iphigenie hur hon sig i alt så väll lämpar,
Medh dygd och sachtmodigheet alla affecter dämpar,
Beskedlig i sitt taal, frijmodig i sin nöd,
Tålig i sitt lijdande, beständig til sin död;
Tröstar sin mohr, ohrsächtar sin fahr och öfvervinner
En man, itt mod, som båd’ af vrede och kärlek brinner,
Och, det som är än mehra, hon Öfvervinner sig
Och sin egen kärleek, sielf oöfvervinnelig;
Afsaijer sig alt världzligt och sig till dödz bereder
Och räknar sin lydna för sin aldraförsta heder.
Så blickar hon sitt Öde med tålamod och bön,
Ahra och odödlighet blij hennes dygders lön.
Alt sådant få vij see, alt sådant få vij höra,
När desse ädla siälar, eom denna lusten giöra
Träda fram til höga öfverstenes behag
Och med all skick- och liufligheet giöra dem i lag.
Det är alt deras upsåth och det de högst begära
Vijea Mayesterne ali vördnad tiänst och ähra
Med munnen utan skrymtan och hiertat fult med plicht,
Det är det rätta offret och summan af min dicht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
